Jag och min kära fru Ulrika är på Gotland, hälsar på vänner samt semestrar, och det är så vi hamnade på Fårö. Jag har tidigare varit två gånger på denna ö, som mest består av enbusk och raukar samt sand. Någon vindpinad tall växer föralldel men dom är sällan högre än en Einbusk dom heller. Vi hade en sanslös tur som efter att ha lovats uselt väder med regn, blåst och nordanvind, förbytts i sol, blåst och nordanvind. Dvs kallt och blåsigt, men i varje fall torrt. Framförallt hittade jag en oerhört trevlig stuga, som ligger inom gården Gåsamora domäner och stugan ligger 150 meter från havet, 400meter från Sudersand för dom som känner till den 3km långa sandstranden. Stugan ligger mol alena på klinten, utan någon granne inom 500meter håll och till min oerhörda glädje är vi omgivna av vackert betade ängar och tillika betade av Islandshästar. En stor flock(svenska mått) på 15 djur, som alldeles nyss lyckades bryta sig in på tunet och äta på tomtens växter. Inte helt lyckat och undertecknad fick rusa ut och försöka mota ut hästarna, som glatt betade och busade bland sommarmöbler och bilen. Jag hade som tur var tidigare bekantat mig med ledarhästen och fick tag i hans pannlugg och drog med stort tålamod ut den glatt tuggande hästen ut genom grinden, varvid de flesta i flocken följde med, men några tyckte gräset var FÖR grönt och stannade kvar och jag fick springa tillbaka för att schasa ut eftersläntrarna, varvid de utkastade naturligtvis passade på att smita in. Efter divarse manövrar och rop och viftande, lyckades jag få ut flocken och stänga grinden samt hänga på grimskaftet som agerar lås bättre denna gång.
Tacksamheten över att slippa steppa sig runt fårlortar när man ska gå ner till morgonbadet, samt slippa fårs bräkande som har ett tonläge som väcker en döv är mycket stor. I morgon ska vi försöka få möjlighet att hyra/låna några av hästarna och rida ut efter havet, kanske i bästa fall kunna rida flygande pass över Sudersands vackra stränder. Rafn Gunnlaugsson, släng dig i väggen!! Förövrigt kan jag varmt rekommendera ”Kutens Bensin” Creperia , det var mycket gott och vettigt prissatt. Kutens Bensin är annars känd som Sveriges mest välkända svartklubb, som ofta har fantastiska partys med framförallt rockabillyband med ståbas och grejer. James Deans Deathparty den 25 september är ingen lek. Går inte att beskriva, utan måste upplevas.
MVH Hatten
